Allt om: BMI - Body Mass Index

Många har nog ställt sig frågan om var gränsen för överviktig går, och när man bör börja tänka ordentligt på kosten och motionen för att upprätthålla en hälsosam vikt. BMI är ett indirekt mått på kroppsfett som bland annat används inom vården och baserat på din längd och vikt. I den här artikeln kan du läsa mer om BMI, hur tillförlitligt det är och hur man räknar ut det samt om andra metoder som används för att beräkna kroppsfett och kroppsammansättning i forskningsvärlden.

• Vad är BMI?
• Hur räknar man ut BMI?
• Hur tas BMI fram i forskningsvärlden?

Vad är BMI?

BMI står för Body Mass Index och är ett mått på kroppsfett baserat på längd och vikt. Detta mått fungerar bäst för vuxna män och kvinnor, och man bör vara försiktig när man använda det på barn. BMI definieras som kroppens massa dividerat med längden upphöjt i två, och skrivs därför som kg/m². Med andra ord beräknar man hur mycket en person väger per kvadratmeter och därför visar BMI enbart indirekt vilken mängd kroppsfett man går och bär på, men man har sett att BMI är tämligen korrelerat med mer direkta mätmetoder för kroppsfett såsom skinfold, bioelektrisk impedans med mera. Du kan läsa mer om detta senare i artikeln.

BMI används inom både vården och vid forskning för att på ett relativt enkelt sätt mäta huruvida en person är underviktig, normalviktig, överviktig eller obes. Obes betyder att man är mycket överviktig och risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt andra fetmarelaterade sjukdomar är mycket större när man är obes, men risken är redan förhöjd när man är överviktig.

Man måste dock ta hänsyn till individens kroppsform/ kroppstyp när man använder sig av BMI. Är personen i fråga exempelvis mycket muskulös kan BMI vara missvisande då muskelmassan utgör en del av kroppsvikten. När det kommer till barn kan man använda något som kallas ISO-BMI istället för att få en bättre uppskattning. Man räknar ut ISO-BMI på samma sätt som det vanliga BMI:t men man har andra och varierande gränser för vad som är normalvikt beroende på ålder och kön. Som vuxen ska man dock ändå vara försiktig med att se BMI för barn i svart och vitt, och BMI bör enbart ses som ett riktmärke och ska alltid användas tillsammans med andra mått som midjemått, kroppsform och muskelbyggnad. I den här artikeln pratar vi om BMI för vuxna och i tabellen här nedan visas de BMI-intervaller som används för vuxna individer.

Hur räknar man ut BMI?

Här nedan följer ett exempel på hur BMI vanligen beräknas inom exempelvis vården.

Kalle väger 89,5 kg och är 176 cm lång och undrar vilket BMI-värde han har. Han sätter sig ner och räknar ut detta genom att sätta in sin vikt och sin längd i formeln: vikt (kg)/ [längd (m)]². Det ser då ut såhär på hans papper: 89,5 kg/ (1,76 m)² = 89,5 kg/ 3,1 m² = 28,9 kg/m²

Ett BMI på 28,9 kg/m² indikerar alltså att Kalle är överviktig, men om det är så att Kalle tränar mycket och är mycket muskulös stämmer inte dessa värden vilket man alltså måste ta hänsyn till. Är man muskulös finns det andra sätt att mäta sitt kroppsfett på som är mer tillförlitliga, dessa kan du läsa mer om här nedan.  

Hur tas BMI fram i forskningsvärlden?

I forskningsvärlden används bland annat den typ av framräknade BMI som vi talat om innan i den här artikeln, men ofta används även andra typer av mätmetoder för att beräkna kroppsfett som anses vara mer säkra. Det kan exempelvis vara skinfold, bioelektrisk impedans, kroppssammansättningsmätning via hydrostatisk vägning (undervattensvägning) eller bodpod (luftvolym-pletysmografi).

Skinfold tas fram genom användning av en kaliper som man ”nyper” skinnet och fettet med. Genom att göra detta får man ut ett mått på hur mycket man får tag på, vilket kan användas för att räkna ut kroppsfett. När man gör detta brukar man nypa på ett par olika ställen; fram och bak på överarmen, vid bålen, på låren och strax under skulderbladet. Fördelar med detta är att det är enkelt, säkert, billigt och att kalipern är lätt att ta med sig samt att det går fort om man är van vid att använda en kaliper. Nackdelar kan vara att metoden inte är lika exakt som de andra metoderna som vi ska gå igenom här nedan, och att det krävs att man är mycket van vid att använda en kaliper för att få mer exakta resultat. Dessutom är det väldigt svårt att använda skinfold-metoden på mycket överviktiga individer.

Bioelektrisk impedans-utrustning (BIA) skickar en liten, omärklig och säker elektrisk puls genom kroppen och man kan på så vis mäta motståndet. Fett bidrar till ett större motstånd än muskelmassa och vatten, och med hjälp av denna resistans kan man sedan beräkna ett uppskattat värde för fettprocenten. Styrkor med detta är att det är säkert, enkelt, relativt billigt och snabbt. Nackdelar kan vara att utrustningen är lite knepig att kalibrera och att dess resultat inte är lika säkert som andra metoder, speciellt för personer som är gravt överviktiga. Att det inte är lika säkert som andra metoder beror delvis på att man oftast mäter kroppssammansättningen i halva kroppen. Använder man en BIA-våg mäter man till störst del fettprocenten i den undre delen av kroppen, medan ett BIA-mätinstrument man håller i med händerna i det stora hela mäter fettandelen i överkroppen.

Hydrostatisk vägning eller undervattensvägning som det vanligen kallas baseras på Arkimedes princip som beskriver den kraft som påverkar ett föremål som sänks ned i en vätska, och att lyftkraftens storlek är proportionellt med den volym som trängs undan av det föremål som sänks ned i vätskan. Man kan använda denna princip för att fastställa en persons fettprocent då densiteten av fettmassa och fettfrimassa är konstant. Muskler och ben har en större densitet än vatten medan fett har en lägre densitet än vatten. Detta innebär alltså att muskler sjunker och fett flyter, därför väger en person med mer fett mindre under vatten och på så vis kan man med hjälp av formler beräkna kroppssammansättningen på ett mycket bra sätt med hjälp av undervattensvägning. Fördelen med undervattensvägning är att det är en mycket exakt teknik, dock tar det rätt lång tid och det är svårt att använda tekniken på barn och äldre personer.

Luftvolym-pletysmografi (Bodpod) använder liknande principer som undervattensvägningen men kan göras i luft istället för under vatten. Personen vars kroppssammansättning ska mätas får sitta med badkläder och badmössa i en liten kapsel (Bodpod). Maskinen uppskattar sedan kroppsvolymen baserat på skillnaden i lufttryck när kapseln är tom och när någon sitter i den. Styrkorna är att det går rätt fort, att resultaten är ackurata, att det är säkert och att metoden även går att använda på barn, äldre och gravida personer. Nackdelen är att denna typ av mätinstrument är mycket dyra, och därför är det även rätt dyrt för dig som privatperson att genomgå en Bodpod-mätning.